Traumafokuserad terapi (KBT/EMDR)
Efter gruppterapin skulle det ta lång tid tills jag fortsatta med min terapi. Mina symptom fortsatte plåga mitt och min partners liv. Faktiskt när jag tittar tillbaka kan jag inte förstå hur jag kunde hålla ihop livet. Jag studerade, fick godkänt på mina kurser, jag träffade vänner, besökte min fina familj och arbetade. Men så fort jag kom hem kollapsade jag flera gånger i veckan i fullständigt ursinne och dissociationer. Jag minns hur jag satt naken i mitt släckta badrum med tårarna rinnandes i timmar, timmar, samtidigt som bilder spelades upp som en bandspelare i mitt huvud. Jag kommer ihåg hur jag inte kunde röra mig. Jag minns också hur jag ibland vände ilskan utåt och kallade min stackars partner för vidriga saker.
Efter ett tag bestämde jag mig för att försöka fullfölja min terapi. Jag fick tanken att det var lika bra att försöka uppsöka en psykolog som var kunnig i trauma. Vid den punkten hade jag äntligen förstått att jag traumatiserats och hade PTSD. Genom en Google-sökning hittade jag en legitimerad psykolog i Malmö med traumaexpertis. Så jag tog helt enkelt kontakt med henne.
Tre veckor efter var det dags för den första sessionen. Jag hade mått illa nästan hela veckan innan av oro. När jag väl mötte henne kände jag från henne värme, glädje och avslappning. Det första hon gjorde efter att vi hälsat var att bjuda mig på te eller kaffe om jag ville ha det. Jag trodde jag skulle tappa hakan. En traumapsykolog som specialiserar sig på behandling av människor utsatta för krig, tortyr, våldtäkter och övergrepp som är glad och dessutom bjuder sina patienter på te? När jag frågade henne delade hon därtill fritt med sig om delar av sitt liv. Jag kände mig chockad men fascinerad. Det kändes som om hon gjorde motsatsen till vad andra terapeuter gör. Bemötandet kändes absolut befriande för mig.
Vi satte oss ner och hon frågade rakt ut med ett uppmuntrande leende vad jag hade varit med om. Igen slogs jag av förvåning av bekvämligheten hon utstrålade. Hon var fullständigt orädd. Med skakande händer berättade jag vad jag varit med om, och trots att jag kände tillit till henne fick jag inte ur mig mer än det mest övergripande den gången.
Det som följde var 10 av de svåraste, djävligaste veckorna i mitt liv. Genom en blandning av KBT-tekniker, EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) och mycket te grävde vi oss djupt in i traumana och löste upp händelse efter händelse. Jag kände hur jag påtagligt försämrades under terapin samtidigt som jag tydligt kände att ingenting i mitt liv någonsin hjälpt mig så mycket som traumasessionerna med henne. Efter 17 sessioner blev jag helt fri från dissociationerna, de aggressiva humörsvängningarna och flashbacksen som hade plågat mig i mer än ett decennium. Och de har aldrig kommit tillbaka. Jag trodde att jag skulle dö en trasig människa. Allt som krävdes var 17 sessioner.
Det är inte en underdrift att säga att jag kommer känna mig tacksam att jag träffade henne tills jag dör. Alla erfarenheter jag hade haft av terapi gick inte att jämföra med den expertis hon behandlade mig med. Jag hade inte sett liknande i någon annan terapi jag deltagit i. Hon förändrade mitt liv.
